Förord
Jag har skrivit Sagan om den trasiga mamman för min dotter Tilda, 2 Är, strax efter att hennes mamma, min fru, Anna gÄtt bort i bröstcancer. Illustrationerna Àr gjorda av Tildas kusin Maja, 11 Är.
Anna fick cancerdiagnosen nÀr Tilda var ett halvt Är. Efter drygt ett Ärs tuffa behandlingar sÄ trodde vi att Anna skulle kunna bli frisk. Men det hoppet förbyttes över en natt i tragedi nÀr vi fick veta att cancern spritt sig till hjÀrnan. Kampen intensifierades och 4,5 mÄnader senare var Anna död.
Den sista tiden vÄrdades Anna i hemmet och dog stillsamt en tidig marsmorgon. Jag var under merparten av Annas sjukdom förÀldraledig eller sjukskriven och tog hand om familjen. För Tilda var mammas sjukdom ett naturligt tillstÄnd och hon Àr trots förutsÀttningarna ett tryggt barn. Tilda var tidig i sin sprÄkliga utveckling och var i mÄnga avseenden mycket mogen för sin Älder.
Mot denna bakgrund ville jag förklara för Tilda vad som hĂ€nt hennes mamma pĂ„ ett sĂ„ Ă€rligt och rĂ€ttframt sĂ€tt som möjligt. Redan samma morgon som Tildas mamma dog sĂ„ satte jag mig med Tilda bredvid Annas döda kropp och förklarade om döden. Tilda förstod huvuddragen förvĂ„nansvĂ€rt vĂ€l och sökte under de kommande veckorna bekrĂ€ftelse pĂ„ att âmamma Ă€r dödâ, âmammas kropp Ă€r trasigâ och âmamma kan inte komma tillbakaâ.
Man sÀger att ett barns sorg Àr randig, vilket betyder att de sörjer i smÄ portioner. Under de fem veckor som gick fram till begravningen var Tilda ofta vÀldigt ledsen. Hon kunde börja grÄta förtvivlat för smÄ saker, t.ex. för nÄgot hon inte fick lov att göra. Men efter nÄgra minuter i famnen gick det oftast över - lika plötsligt som hon blivit ledsen var hon glad igen. Under dessa korta stunder var hon ofta mottaglig för att prata om mamma och fÄ bekrÀftelse pÄ det som hÀnt.
Tilda uppvisade Ă€ven större vĂ„gor av skiftande sinnesstĂ€mning. Under nĂ„gra dagar kunde hon vara reserverad och nedstĂ€md, grĂ„ta oftare och intensivare, och vara mycket âpappigâ. Sedan var hon mer normal ett par dagar, och sĂ„ kom en ny vĂ„gdal.
Efter ca 3 veckor började frĂ„gorna komma â âĂr mamma pĂ„ landetâ? Hon hypotestestade â â...mamma Ă€r död just nuâ. Jag försökte förklara men det var svĂ„rt fĂ„ en vettig kommunikation. Vi behövde ett sorgverktyg som var anpassat för Tilda och hon Ă€lskar ju sagor â och sĂ„ kom âSagan om den trasiga mammanâ till.
En viktig mÄlsÀttning med sagan var att förbereda Tilda inför sin mammas begravning. Jag kÀnde instinktivt att det skulle vara viktigt Àven för henne. Med en vecka kvar blev jag osÀker eftersom Tilda var sÄ kÀnslig och pappig. Det som gjorde att jag valde att lÄta henne vara med var att en av de fantastiska pedagoderna frÄn hennes förskola accepterade att stötta mig under hela begravningen.
Vi hann anvĂ€nda sagan under den sista veckan innan begravningen. Tilda var nyfiken och ville att jag skulle lĂ€sa den dĂ„ och dĂ„. Men hon tyckte det var jobbigt nĂ€r vi kom till avsnittet dĂ„ mamma dör â hon ville höra sagan till slutet men Ă€ndĂ„ inte.
Tilda var med pĂ„ mammas begravning och det gick över förvĂ€ntan. Hon sĂ„g att pappa grĂ€t och tröstade. Hon fick lĂ€gga sin egen blomma pĂ„ mammas kista och hon vinkade hejdĂ„. Efter begravningen förĂ€ndrades Tildas sinnesstĂ€mning och humör. Hon Ă€r nĂ€stan lika glad som hon brukar vara, inte lĂ€ngre lika pappig, och nĂ€r hon Ă€r ledsen över nĂ„got sĂ„ blir hon inte lĂ€ngre förtvivlat ledsen. Sex dagar efter begravningen fick Tilda spendera en lĂ„nghelg sjĂ€lv med mormor och morfar â och det funkade (det hade det absolut inte gjort en vecka tidigare)!
NÀr Tilda kom hem frÄn mormor och morfar och vi skulle gÄ och lÀgga oss sÄ tog hon sjÀlv fram Sagan om den trasiga mamman. Nu lÀste vi fram till att mamma begravs. Sedan blÀddrade hon sjÀlv fram och tillbaka. Jag kÀnner att hon blir ledsen men börjar acceptera det som hÀnt.
Det Àr för tidigt att sÀga mer om hur Tildas saga fungerar som sorgverktyg. Men jag kÀnner att den redan varit viktig för Tildas förstÄelse om döden och som förberedelse inför begravningen. Och jag Àr övertygad om att den kommer att vara fortsatt viktig för att kunna besvara hennes frÄgor.
Jag upplever att en personligt anpassad saga effektivt kan hjÀlpa ett barn i dess sorgbearbetning och erbjuder dÀrför vÄr saga som inspiration och vÀgledning.
Sagan syftar till att beskriva:
⹠vad cancer Àr
⹠vad som hÀnde under sjukdomsperioden
⹠varför man kan dö av cancer
⹠vad som hÀnder nÀr man dör
⹠vad som hÀnder med mammas kropp efter hon dött
⹠vad som hÀnder pÄ mammas begravning
⹠varför mamma inte kan komma tillbaka
⹠att mamma Àlskade Tilda
⹠att Tilda Àlskade och pysslade om mamma, vilket gjorde henne glad
⹠att det som hÀnt inte Àr Tildas fel, eller nÄgon annans
⹠att det Àr viktigt med bra vÀnner
⹠att det Àr okej att sakna och vara ledsen
⹠att det Àr bra att vÄrda minnet av mamma
⹠att mamma hade mÄnga positiva egenskaper, med stort förebildsvÀrde
Sagan om den trasiga mamman
© Text: Henrik Gustafson 2010
© Bild: Maja Gustafson (kusin till Tilda Gustafson) 2010
Första upplagan, 2010-04-10
Det var en gÄng en mamma och en pappa som trÀffades och blev kÀra. Dom gjorde en massa kul grejer tillsammans; seglade, Äkte skidor, golfade, paddlade kajak, gick pÄ kalas och konserter, och hade massa kul med sina kompisar. Dom tyckte likadant om mycket, olika om en del - men kunde vara bra vÀnner ÀndÄ. NÀr de blev osams visste de hur de skulle bli sams igen. Dom lÀrde sig av varandra och ville vara med varandra.
Men det var en sak som saknades â och det var en liten Tilda. Och nĂ€r de fick Tilda sĂ„ blev de sĂ„ glada! Nu blev de mamma och pappa pĂ„ riktigt. Och Tilda var det mest fantastiska barnet de kunde tĂ€nka sig. Hon var sĂ„ rolig och mysig, charmig och söt, klok och duktig! Och mamman och pappan Ă€lskade sin Tilda jĂ€ttemycket. âVĂ€rldens bĂ€sta Tildaâ sa de jĂ€mt och det höll Tilda med om.
En dag gick mamma till doktorn för att hon hade ont. Doktorn undersökte mamma för att se vad som var fel, sÄ han skulle kunna ta bort det onda. Doktorn berÀttade att mamma hade fÄtt en allvarlig sjukdom som heter cancer. Cancer Àr som klumpar som vÀxer inne kroppen och förstör. För att göra mamma frisk skulle doktorn ge henne stark medicin och sen ta ut klumparna.
Av den starka medicinen blev mamma vÀldigt trött och tappade hÄret. Hon Äkte ofta till sjukhuset och trÀffade doktorn. Mamma bad doktorn om den starkaste medicinen han hade för hon ville sÄ gÀrna bli frisk igen. Medicinen gjorde att klumparna blev mindre och efter ett tag tog doktorn ut klumparna. Det kallas operation och gör ont nÀr det lÀker. Men mamma var jÀttemodig och doktorn trodde att hon nog skulle bli frisk nÀr klumparna var borta.
Mammas sÄr lÀkte fint i början, men efter ett tag fick mamma ont igen. Doktorn undersökte mamma och sa att klumparna tyvÀrr hade kommit tillbaka. DÄ fick mamma strÄlning med en speciell sorts lampa som kanske kunde ta bort de nya klumparna. Mamma fick Äka till sjukhuset nÀstan varje dag under lÄng tid. Mamma bad om extra mycket strÄlning fastÀn det gjorde lite ont, för hon Àlskade bÄde pappa och Tilda vÀldigt, vÀldigt mycket, och hon ville sÄ gÀrna bli frisk sÄ hon kunde vara med oss.
Doktorn berÀttade att strÄlningen tog bort nÀstan alla klumpar, men inte riktigt alla. NÄgra smÄ fanns kvar. SÄ doktorn opererade igen för att ta bort de sista smÄ klumparna. Det gjorde vÀldigt ont men mamma var jÀttemodig och grÀt bara lite, för hon trodde att operationen kunde göra henne frisk igen.
Efter operationen hade mamma ett stort sÄr som gjorde ont. Det lÀkte bra tills en dag dÄ det kom basselusker i sÄret. Mamma var tvungen att Äka till sjukhuset igen och göra om operationen. Mamma var ledsen för att det skulle ta mer tid att bli frisk. Men sÄret lÀkte jÀttebra och vi började tro att mamma nog skulle bli frisk. Och det var vi jÀtteglada för.
Men sÄ en dag fick mamma ont igen och Äkte till sjukhuset. Doktorn förklarade att man nÀstan alltid kan bli frisk om man blir sjuk. Men om man har riktigt, riktigt, mycket otur sÄ Àr sjukdomen sÄ elak att medicinen och allt det andra som ska göra en frisk inte hjÀlper. Och sÄ mycket otur hade mamma. Doktorn sa att han kunde göra klumparna mindre ett litet tag, men att han inte kunde ta bort dem helt. Han sa att nÀr de börjar vÀxa igen sÄ skulle mamma fÄ vÀldigt ont och till slut dö, för kroppen blir sÄ trasig nÀr klumparna vÀxer. Alla blev jÀtteledsna och grÀt mycket!
NÀr mamma blev sjukare sÄ fick hon ligga mycket i sÀngen och fick svÄrt att gÄ, prata och höra. Det satt mÄnga slangar pÄ mamma som gick till olika apparater. Mamma fick stark medicin sÄ hon slapp ha sÄ ont. Hon ville sÄ gÀrna leka, busa och mysa med sin Àlskade Tilda, men orkade inte sÄ lÄnga stunder. Tilda var jÀttesnÀll och pysslade om mamma. Tilda tröstade, klappade och pussade pÄ mamma och gav henne medicin. Det gjorde mamma jÀtteglad.
MÄnga hjÀlptes Ät att pyssla om mamma; Tilda, pappa, mormor, morfar, morbror, farmor, farfar, och mÄnga doktorer och sjuksystrar. Mamma fick blommor, brev och presenter frÄn mÄnga som ville hjÀlpa till att trösta mamma. Alla blev sÄ ledsna nÀr mamma blev sjukare och sjukare för vi Àlskade henne sÄ mycket och ville inte att hon ska dö.
En natt slutade mamma att andas. Klumparna hade blivit mĂ„nga och stora och gjort mammas kropp alldeles trasig inuti. NĂ€r kroppen blir sĂ„ trasig att man inte lĂ€ngre kan andas och hjĂ€rtat inte lĂ€ngre kan slĂ„ â dĂ„ dör man och mĂ„ste lĂ€mna kroppen. NĂ€r man dör slutar allt att fungera inuti kroppen. DĂ„ blir kroppen alldeles stilla, blek, kall och tom. DĂ„ finns man inte kvar inne i kroppen. Man kan inte leva i en kropp som slutat fungera, den mĂ„ste man begrava.
Ingen vet riktigt vad som hĂ€nder nĂ€r man dör och vart man tar vĂ€gen. En del tror att man kommer till himlen och blir en Ă€ngel. De tror att Ă€nglar kan se oss och hjĂ€lpa oss i livet, fast vi inte kan se dem. Andra tror att man föds igen i en ny kropp â kanske som en ko om man varit riktigt snĂ€ll. MĂ„nga tror att man finns och lever vidare i vĂ„ra hjĂ€rtan och i vĂ„ra tankar â att mamma finns nĂ€r vi tĂ€nker pĂ„ henne. Var Ă€n mamma Ă€r nu sĂ„ blir hon glad nĂ€r vi tĂ€nker pĂ„ henne, det berĂ€ttade hon för pappa nĂ€r hon levde. Och var hon Ă€n Ă€r sĂ„ har hon det bra, för nu slipper hon ha ont. Det onda satt i den trasiga kroppen.
NÀr man Àr död sÄ slutar kroppen att fungera. Precis som en blomma, som inte fÄr vatten och solljus, sÄ vissnar kroppen. Till slut sÄ blir kroppen till jord. SÄ Àr det med allt levande nÀr det dör; mÀnniskor, djur, blommor och tomater.
NÀr man dör sÄ begraver man kroppen. Det kan man göra pÄ flera sÀtt. Kroppen lÀggs i en kista. Antingen grÀvs kistan ner och blir till jord, eller sÄ brÀnns den och blir till aska. Mamma valde att bli till aska som sprids över vatten. NÀr vi tittar pÄ sjön kan vi tÀnka att mammas kropp finns dÀr.
MÀnniskor Àr som pussel. Pusselbitarna Àr de vi Àlskar och som Àlskar oss. Pusselbitarna Àr jÀtteviktiga, för nÀr pusslet Àr helt kÀnner man sig omtyckt och dÄ mÄr man bra. Om man inte bryr sig om nÄgon, sÄ bryr sig ingen om dig, och dÄ mÄr man dÄligt. Vilka Àr dina pusselbitar? Vilka Àlskar du?
NĂ€r man tycker mycket om nĂ„gon och leker ofta, sĂ„ vĂ€xer den personens pusselbit. Om man slutar att vara med nĂ„gon, kanske för att den Ă€r dum, sĂ„ försvinner den pusselbiten efter ett tag. Om nĂ„gon man Ă€lskar dör, sĂ„ börjar den pusselbiten ocksĂ„ att försvinna, om man inte fortsĂ€tter att tĂ€nka pĂ„ den personen. Men om man gör det â dĂ„ blir pusselbiten kvar.
NÀr vi tÀnker pÄ mamma sÄ blir vi ledsna för att saknar henne sÄ mycket. Men om vi slutar tÀnka pÄ henne sÄ blir det alldeles tomt dÀr mammas pusselbit en gÄng fanns, och dÄ mÄr vi dÄligt hela tiden. För varje gÄng vi tÀnker pÄ bra saker om mamma sÄ blir vi mindre ledsna, och istÀllet glada för att den pusselbiten finns kvar. Det blir som att ha en lÄtsaskompis.
PĂ„ mammas begravning sĂ„ lĂ„g hennes trasiga kropp i en vit kista med blommor pĂ„. Alla som Ă€lskade mamma kom för att sĂ€ga hejdĂ„ till henne. De ville vara med pĂ„ begravningen för att tĂ€nka pĂ„ alla bra saker med mamma. För nĂ€r de kommer ihĂ„g alla bra saker sĂ„ kan de ha kvar hennes pusselbit och ha hennes som lĂ„tsaskompis. PĂ„ begravningen pratade vi om mamma och tittade pĂ„ bilder av henne. Vi grĂ€t mycket â för att vi ville det. NĂ€r man Ă€r ledsen mĂ„ste grĂ„ten fĂ„ komma ut, och efterĂ„t kĂ€nns det mycket bĂ€ttre.
Mamma Àlskade oss jÀttemycket och kÀmpade hÄrt för att bli frisk och kunna fortsÀtta vara med oss. Men nÀr hon dog sÄ var hon var tvungen att lÀmna sin trasiga kropp. Mamma har ingen kropp lÀngre sÄ hon Àr inte pÄ en plats dit vi kan resa, och hon kan inte komma tillbaka. Kanske finns hon i himlen eller nÄgon annanstans dÀr man inte behöver sin kropp, men vi kan inte besöka henne för vi lever i vÄra kroppar. Men mamma kan vara som en lÄtsaskompis.
Det var inte mammas fel att hon blev sjuk, och inte nÄgon annans fel heller. Det var inte heller nÄgons fel att hon inte kunde bli frisk. Doktorn och alla andra gjorde allt de kunde för att göra mamma frisk. Med det rÀckte inte. Vi hade riktigt, riktigt mycket otur att hennes sjukdom var sÄ elak.
Din mamma var fantastisk pÄ sÄ mÄnga sÀtt. Det hÀr Àr vad pappa gillade mest.
Mamma;
⹠var en sjÀlv bra kompis och fick dÀrför mÄnga kompisar,
⹠var omtÀnksam och gjorde mÄnga bra saker för sina kompisar,
⹠var intresserad av sina kompisar och lyssnade pÄ dem,
âą var modig och Ă€rlig och sa âstoppâ om nĂ„gon var dum mot henne,
⹠var nyfiken och lÀrde sig mycket, och lÀrde andra vad hon lÀrt sig,
⹠var bra pÄ att sÀga förlÄt om hon gjorde fel,
⹠kunde det mesta sjÀlv, men var inte rÀdd för att frÄga om hjÀlp,
âą unnade sina kompisar saker som gjorde dem glada,
⹠var generös, bÄde med presenter och sig sjÀlv,
⹠var glad och vÀldigt rolig att vara med,
⹠tyckte mycket om att skriva och hon gjorde jÀttefina böcker.